just don't let me down

Seriöst. Nu börjar jag bli galet trött på mitt hår. Jag ligger här i sängen och pillar bort blodslingor, blodbitar och gud vet vad ur mig hår. Igår hjälpte Hannah mig att tvätta det jättenoga, men nej nej. Fortfarande jätteäckligt. Sen börjar jag bli nojig över att det saknas en massa hår.. Igår försökte vi lägga håret i en bena så att det inte syns. Men man kan inte riktigt se hur det kommer se ut än eftersom såret inte är helt läkt än så jag måste skydda det och kan alltså inte låta håret lägga sig till rätta i sidbenan. Som tur är så klippte Chris det istället för sköterskorna, de verkade lite hispiga så ifall de hade klippt det så hade det säkert blivit sämre.

Det är verkligen superäckligt :(

Tänkte dra historien om vad som hände en gång till, märkte att den förra inte riktigt made sense.

Jag ramlade alltså i min höga, hala, billiga klackar. Och slog i huvudet. 

Hannah säger till Gabi: GABI, LISA HAR BLIVIT BITEN AV EN VAMPYR!!! 
Jag säger till Gabi: GABI, KOLLA JAG HAR BLIVIT BITEN AV ERIC NORTHMAN, SER DU?? (en vampyr i true blood). 

Ville inte åka till sjukhuset, hatar sjukhus. Hannah och Gabi försöker lura mig till sjukhuset men misslyckas genom att fråga mig vad sjukhus heter på kinesiska (yi yuan(?). Jag får panik och skriker till taxi chauffören WOMEN QU JULU LU SHAANXI NAN LU! Vilket inte är sjukhuset utan vår hemadress, hehe. Jag ville mest hem och duscha eftersom jag var fett äcklig med en massa blod överallt.

Jag säger till Gabi: allt jag behöver är lite vampyrblod, så mår jag bra sen.

Har vi kollat för mycket på true blood på senaste kanske?

I vilket fall åker jag, hannah, gabi, chris och mathias till sjukhuset. Chris klipper hår, sköterskan klämmer på såret så att det sprutar blod överallt på stackars tjejen, doktorn syr, jag håller gabi i handen och biter ihop.

 Klockan sju på morgonen säger dem att nu kan lilla lisa åka hem (i skinnjacka, bh, utan skor och minus över 1 liter blod). Jahaa... (detta har jag bara hört, jag minns inget av detta) De sätter mig på en stol, jag svimmar. Vaknar till. Tar en djupt andetag så att alla tror att jag ska kräkas, men nix. Jag kör världens NYS. flyger framåt, svimmar igen, slår huvudet i något bord eller liknande och börjar såklart att blöda igen. Tillbaka till sjukhussängen..

Får nu drop, 4 påsar hinner det bli. När jag sedan vaknar nästa gång är klockan 11. pulsen är på 76/36. hej å hå. Försöker gå och kissa men kan inte resa mig upp, får sällskap av två sköterskor, 20 minuter senare tillbaka i sängen. Alltså ett stort projekt att röra sig de där meterna.

Sen efter ett tag får jag åka hem, och nu är jag på benen igen =)

kul historia, visst?

Jag i min hatt som jag lever i nu




Kommentarer
Postat av: Hanna

Låter ganska så dramatiskt och läskigt det haha, krya på dig! =)

2011-03-30 @ 14:33:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0