9 dagar
Nu är det nio dagar kvar tills jag sticker iväg till Shanghai igen.
Tillbaka till gubbar som spottar på gatan, kvinnor i jakt på rika män och barn med bajshål i byxorna.
Optimistisk jag låter va? Det är bara för att jag just nu är kär. I sommaren. Har haft den bästa sommaren jag kan minnas. Den har varit allt man vill att den ska vara, innehållit allt man kan önska sig. Därför är det lite jobbigt att nu börja planera fem månader till i Shanghai. Inte för att jag inte gillar det. Shanghai är lagom kaos, lagom upp och ned vänt för att jag ska trivas. Jag gillar kaos, jag vill inte att allt ska fungera. Lite i smyg gillar jag att bli förbannad för att det tar 3 timmar att förklara att man vill förlänga sitt internetabonemang, jag gillar att taxichauffören inte förstår när man säger gatuadressen en smula fel och jag gillar att Oscar inte riktigt orkade med att ladda sitt simkort på gatan utan åkte till Pennisula hotel varje gång pengarna var slut, bara för att undvika eventuellt trubbel.
I vilket fall. Planen är att sticka ner, hitta lägenhet på plats, börja på Jiaotong University 6:e september, träffa nya klasskompisar och träffa människor som lämnar avtryck. Det lite så att jag är trött på att börja om. Jag är trött på att säga hej då till sånna jag bara vill behålla. Jag är rädd att hitta något nytt att säga hej då till. Jag vill inte vill inte vill inte säga hej då igen. Det har varit för många hej då på senaste. But for hellos to happen good byes must too.
Nej, innan detta utvecklas till en kortare roman så vill jag flika in att jag så klart kommer att älska att vara tillbaka i Shanghai när jag väl är där. Det är en sån sak som jag bara vet.
Tillbaka till gubbar som spottar på gatan, kvinnor i jakt på rika män och barn med bajshål i byxorna.
Optimistisk jag låter va? Det är bara för att jag just nu är kär. I sommaren. Har haft den bästa sommaren jag kan minnas. Den har varit allt man vill att den ska vara, innehållit allt man kan önska sig. Därför är det lite jobbigt att nu börja planera fem månader till i Shanghai. Inte för att jag inte gillar det. Shanghai är lagom kaos, lagom upp och ned vänt för att jag ska trivas. Jag gillar kaos, jag vill inte att allt ska fungera. Lite i smyg gillar jag att bli förbannad för att det tar 3 timmar att förklara att man vill förlänga sitt internetabonemang, jag gillar att taxichauffören inte förstår när man säger gatuadressen en smula fel och jag gillar att Oscar inte riktigt orkade med att ladda sitt simkort på gatan utan åkte till Pennisula hotel varje gång pengarna var slut, bara för att undvika eventuellt trubbel.
I vilket fall. Planen är att sticka ner, hitta lägenhet på plats, börja på Jiaotong University 6:e september, träffa nya klasskompisar och träffa människor som lämnar avtryck. Det lite så att jag är trött på att börja om. Jag är trött på att säga hej då till sånna jag bara vill behålla. Jag är rädd att hitta något nytt att säga hej då till. Jag vill inte vill inte vill inte säga hej då igen. Det har varit för många hej då på senaste. But for hellos to happen good byes must too.
Nej, innan detta utvecklas till en kortare roman så vill jag flika in att jag så klart kommer att älska att vara tillbaka i Shanghai när jag väl är där. Det är en sån sak som jag bara vet.
Love
Kommentarer
Trackback
