shanghaibylisa

Kom hem ifrån en underbar semester på Skiathos i måndagskväll. Sedan dess har medstadelen av min tid bestått av shopping inför Shanghai och att träffa så många av mina vänner som möjligt. Snart är det dags att sätta sig ensam på ett flyg som tar mig 10928 kilometer här ifrån... en sträcka som skulle ta 122 timmar 58 minuter att köra med min bubbla...

Börjar jag bli nervös?

Jag ska flytta. Jag ska bo tillsammans med 3 människor som jag aldrig träffat förut och som talar ett andra språk än vad jag gör. Det klart att det pirrar i magen ibland...

Ena stunden känns det som att resan är ett avslut. Vem vet om saker är desamma när man kommer hem igen? Tiden här hemma stannar inte. När jag kommer hem kommer mina vänner att ha upplevt en massa saker tillsammans, som jag aldrig kommer att kunna dela med dem.

I nästa stund blir jag nästan lite arg på mig själv. Jag har fått en chans som jag aldrig trodde jag skulle kunna få. När jag tidigt i våras skickade iväg ett mail till ett företag som skulle kunna ge mig mängder med erfarenhet var jag nästan säker på att vad jag ville var omöjligt. Men jag tänkte, vad fan, jag kan ju skicka ett mail i alla fall. Nu sitter jag här, flera månader senare och har uppnått vad jag ville uppnå. Min dröm har blivit sann, och på måndag börjar mitt äventyr. Jag är den mest tacksamma människa i världen. Jag har inte hjärta att vara nervös. Av 17 miljoner människor i stan, måste ju någon gilla mig, eller hur? ;)